vedervärdigt

Mina serier verkar inte existera längre och jag skriver bara arga inlägg. Men så är det, just nu. Hela år tvåtusen-skit-femton har verkligen varit ett jobbigt år som har tärt på mig en hel jävla del. Jag har undersökt alla saker och tagit allt till sin spets. Även om jag har vänt och vridit på alla frågor så är det inte många svar som är på min sida, så att säga. De uteblivna lönerna var inte arbetsförmedlingens fel. Jag har pratat med varenda en som går att prata med på arbetsförmedlingen över lag, och alla säger samma saker. Varför gjorde jag ingenting tidigare? De uteblivna lönerna och stöden som inte "kom som de skulle," var kort och gott min (numera gamla) arbetsgivares fel. Skatteskulder, antagligen. Han ljög om det. Jag trodde på honom. Varför gjorde jag det? Ingen aning egentligen. Men jag har pratat med facket och det finns ingenting att göra. Hade jag tagit tag i detta direkt, redan efter första lönen ("lönen), hade det varit en annan sak. Så lär er detta: Har EN lön uteblivit, ta tag i det direkt. Tänk inte, tro inte. GÖR DET OCH VAR MED I FACKET.

 

Så pinsamt allt det här är egentligen. Men pinsammast måste det vara för honom, han kan trots allt inte känna sig mycket till människa? Jag är glad att jag inte är i hans skor. Men ärligt talat, han har någon gång själv satt sig i den där skiten och tyvärr, han trivs nog där. Varför vet jag inte, men det är ingenting jag tänker fråga. Jag bryr mig inte. Jag bryr mig lika mycket som han brydde sig om att ge mig lön. (och så många andra!) jävla idiot. Om just DU läser detta tror jag du vet redan någonstans vad vi gamla "anställda" tycker om dig. Du kommer att knäcka dig själv en dag. Jag bara vet det. Tiden går, klockan tickar.